En urholkad kropp
Fylld av tomhet
Slits i sär av svek
Från en kall individ
Som ser till sig eget bästa

Blockerade signaler
I ett sista försök till att
Frigöra endorfiner
Från en källa som slutat
Producera livsglädje

I en sen timme
Är mörka tankar vanliga
Sömnlösa nätter
I en evighet
Avgrunden
kommer allt närmre

Ingen hör mitt sista rop på hjälp
Det bottnar ut
Till ingenting
Livet i sig lockar inte längre
Det livet jag vill leva
Har för länge sedan slocknat

Vid balkongkanten
Står ett tomt skal
Ett sista steg
Mot den eviga friheten
Den efterlängtade
Befrielsen