Tyst var vattnet,
stilla var vinden.
Mörkt var landet,
stängd var grinden

Då morrade hunden,
då kom det en storm
Då insåg jag stunden.
Allt ändrad sin form.

Telefonen ringde,
en doktor han svarade:
Är det du, du blinde?
Du förstår, du skadade?

Visst förstod jag alla orden,
visst insåg jag allt som kom.
Långt innan kallade jorden,
långt innan, åt mig, viskade dem.