har du pekat

med ditt finger

rakt i bröstet

fast mot ryggen

grät de då

var det för att

du ville klösa

små små hål

för att se om

människor läckte

hade du en

yngre syster med

blonda lockar

solsken och skrattgropar

och satte dig

i ett hörn ursinnig

aldrig lätt och lagom

blev livet ett krig

och barnen en tävling

ville du visa en ny sort

en människa utan svaghet

föll alla andra ihop ändå

utan tillräcklig styrka

föll i gråt som

de alltid gjorde

förr eller senare

ett svek och inget

solsken inga blonda lockar

hade de du satte

till världen

eller deras barn

bara sot och

griniga munnar

rädda för ditt finger