Jo eftersom jag är målare, i alla fall just nu tänkte jag en sak. Jo en gång i tiden när plötsligt allt var bra och lugnt i mitt liv, så betraktade jag poesi som ett kvalificerat ordbajseri.
Jovisst säg vad fan ni vill! Men så fick jag plötsligt tanken att det kanske är så här: vi använder en palett av ord vi allihopa, vi blandar dem olika stryker ut dem med olika penseldrag, och låter betraktaren/ läsaren tolka som de vill. Jag är just nu tacksam mot en alldeles särskild människa som förde ordet och färgen tillbaka till liv, till mitt liv!
Det är nog inte så dumt med poesi ändå. Fast LITE ordbajsar vi väl ändå, eller?
Vem ska stoppa oss!