Det blåser i mitt inre en

stark stormvind

den sliter o river i mig skoningslöst

bryr sig inte om mina protester

har väntat på att stormen

ska stilla sig

Jag håller hårt i det jag är rädd om

så hårt att mina

fingrar domnar

Vet att det som skulle bli kvar av mig

är knäckta grenar i min själ

kalhygge så långt känslorna når

förutom de känslor jag hyser för dig

Vaktar noga vid dörren till mig själv

bevakar varje ögonblick

där jag vet att det är risk att

en känsla slinker in

Vet att om jag släpper taget

om jag slappnar av

Då är jag förlorad

till dig...