Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En gammal dikt hittad vid skåpstädning.. som får minnet att värka i mig...


På något sätt ska orden komma



Barnen leker
skratten klingar
små lemmar rör sig
harmoniskt i solskenet
som rinner över golvet

Snart ska vi krossa deras värld
Med berätt mod ska vi släcka glädjen
vi ska berätta
att det inte finns någon att lita på...

på något sätt ska orden komma
som slår sönder
deras bild av livet
och människorna

När glädjen är släckt
och skrattet förbytts i hårda snyftningar

har vi en famn att trösta
har vi ord som kan läka?





Fri vers av Michaela Dutius
Läst 319 gånger
Publicerad 2007-04-09 18:53



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Ja usch ja - livets hårda skola
som vi alla måste vandra,
man skulle bra gärna önska
att ens egna barn ibland
skulle slippa...

Gillar formuleringen:
solskenet som rinner över golvet
2007-04-22

  ettjag
jag håller med \"linkan\" helt där! Dikten var bra ! :)
2007-04-10

    Nattviol
när människan är redo för sanningen
gör det inte lika ont - tror jag...
skrev själv en juldikt nyss (jag vet!)
om att för tidigt få reda på vem
tomten är...
men om barnen får vara barn så
länge det bara går så tror jag att
smärtan lindras av sig själv
2007-04-09
  > Nästa text
< Föregående

Michaela Dutius
Michaela Dutius