AUKTIONEN

Jag gömde min själ
i lådan med en dåligt packad
trasig servis och bakom
strax bakom
det gamla drängskåpet med bärrem

människorna köpslog om min historia
kammade hem den billigt

inte ens skurhinkarna blev kvar

borta var de trasiga gamla biblarna
svagdrickshållarna och
sparkstöttingen bakom uthuset

2.

500 kilo mangel
gick visst inte att sälja
inte heller min brors skam
dold i släktens gamla spritflaskor
eller de rostiga kakelugnsluckorna

var det regn som rann över mina listor
eller något litet barns tårar
när alla gömmor och skatter förloraders
in i små rum med plastlister och papperstapeter

3.

Rosa bubblor i mitt glas
gör smärtan så mycket lättare
att beskåda där den ligger
omsatt i mynt och sedlar
rasande i verktygslådans hål

4.

Historien följde inte med till staden
dofterna och orden bröts sönder
när tröttheten rann som regnvatten
genom leder och blodbanor

Uppe på nio tusen meters höjd
förlorar allt sin betydelse
även lådan med mynt och sedlar

5.

Telefonrösten skar genom hud och hår
trevade över själens gropig yta
sa

vi gjorde det
vi kunde det det
vi sålde lidandet
vi skulle kunna
göra det igen

6.
Bitvis tömt
stod det gamla huvudet
med ögonhålor fulla av gift

det var visst
tårar som rann

nedför de frusna benen
droppande på iskalla fötter
medan tyggheten
var alltför upptagen
med kronor och ören
för att se annat än regn


7.
Trädgårdsslangsslinger
bland kabeltyngt
trädgårdsstolsavfall
med murket tyg
nedför gatan med håliga trasmattor
i sedan länge räknade ränder

om och om igen
räknade ränder
i håligheterna
av allt detta gående fram och åter
med ögonen fästade vid
underlaget


8.
Det avlägsna ropar på mej
ropar hela tiden - kom
jag går så pass nära att jag hör
sedan vänder jag om

allting förvrängs av min rädsla
rädslan för onska och hat
allt blir till skräck inför känslan
att onskan och hatet är jag

9.
Våra sällsamma pärlor
kan vi byta mellan varandra

men närmare än så har vi svårt att gå

när vi någongång ses
på posten
i affären
på bussen
på jobbet
har vi i vanlig ordning
alla järn i elden
alltför upptagna med de egna lögnerna
för att se de andras

det enda ögonblick vi enades
var när vi tillsammans beslutade att
den gemensamma hemlighet
som upprätthåller hela maskineriet inte existerar.

överläggningen var ordlös
beslutet konfidentiellt
och kan endast anas
i en blick
en gest
ett generat skratt

genom att bygga upp logiska motiv och planera
det hela via våra kalendrar
så återstår endast lidandet
av att inte erkänna lidandet


91.08.11

Vissa delar är skrivna tidigare men redigerade i samband med aktionen