TRÖST
Stilla din andnings smärta
kyl med iskristall
värm med solgul krokus
lyft högt mot klarblå himmel
dränk i älvarnas stolta brus
dölj i granskogens mörka djup

Håll ditt huvud högt
kinden tryckt mot stammarnas strävhet
näsan fylld av jordlukt
fötterna stadigt i marken och skrik
ditt enda långs skrik mot mörkret och
gå vidare
1994


MIDLIVSTID
Nedför backen i rasande fart
vårvintervägars vithet
klarblå skyar och hela älvdalens skönhet
slår mej
möter mej
tar andan ur mej

Snövallens mjukhet tar emot
smärtfyllt kärleksskrik och bäddar varsamt in
pudrar över
kyler ner och fryser till
inför hästhovstid även detta år
1994


VARANDE VÄRDEN
En handfull snö
smälta över kall hud
mellan fingrarna

Fallande långsamt fallande
mot marken
För denna ort av hårdhudad omsorg
förnekad
som denna man av obesvarad kärlek
förbannad och detta barn
vars hjärta kapslats in
värkt sig hårt som diamant

vinterisdiamant
smältande rasande fallade hårt
ur frusen hand
1994


ÖVER AVGRUNDEN
Detta barn åter
hållande värmande
mot stjärnornas tid
före döden
innan slutet
bortom muren
räcker jag ut min hand
mot detta barn åter
950110


RESAN HEM
med ögon
ännu ovana vid
staden och kylan
såg hon sej om

Det hade aldrig varit något hem
återvändandet var ännu en flykt

Med alla tillgångar
förbrukade och ensamheten
målad på näthinnan
klamrade hon sej fast vid
returbiljetten till borta!
Augusti 1978


SORGENS ÄNDE
Storlommen ropar
Sjön ligger spegelblank
medan natten pustar ut
i stillheten

Träden här viskar
välkommen till
sorgens ände
i dina isblå ögon
900308