tiden läker alla sår.
idag ändå tvungen att fälla en tår.
för vad är det som består?
kan inte sova, måste räkna får.
meningen med livet, alltför svår.
du ger mig kall, kall kår.
du mitt psyke misshandlar, slår.

vänder ryggen emot när jag sanningen når.
jag visste inte att det är så här du står.
i ditt äckliga, jävla kärlekssnår.
du säkert smeker flickans lår.
och jag mitt hjärta måste bära ut på bår.

min själ den stannar, benen de går.
färgen har liksom försvunnit från mitt hår.
för du förstår inte hur jävla illa jag mår.

du mitt inre och mitt hjärta flår.
inga bekymmer dig tydligen rår.
du tror du kommer vinna, men jag dig snart klår.

sopa igen dina jävla spår.
för jag är som starkast just nu, när det är vår.