Jag ligger och sover i sängen. I in min
sängkammare kommer ett litet (badbollsize)
mörkt moln. Det skimrar iregnbågsfärger
när det börjar puffa på mig. Jag vaknar upp.
\"Ja, vad vill du Bruise\" (telepatiskt alltså).
Jäkla dönick tänker jag. \"Vi behöver din hjälp,
Stig och Stina skall göra en bebis\" Jaha, tänker jag ,
nu igen hur många bollbebisar hade de tänkt
skaffa sig egntligen.Stina får allt skaffa sig en
väldigt stor rotationsrätt, annars
kommer det att bli väldigt tvångsroterat.

\"Ja, kör igång med transformeringen då, och en
så liten boll så möjligt - tack.\"Ja, jag är ju lite tjock,
så det är kul att bli förvandlad till ren energi.
Men inte dubbelt så stor som Bruise.
Han skrattar- \"skall göra så gott jag kan tjockis\"
Ja, jag frilansar alltså som planetgynekolog,
om ni undrar.Och så kör vi igång då - Mmm, så
skönt - ingen tung kropp att bära på. Jag ser nu
att det är ett mörkt moln runt Stig
(våran måne alltså), det är fyllt utav små gyllene
klot - ja det betyder helt enkelt att Stig känner
sig...älskogskrank..kan inte säga vad det
egentligen heter.Ni skulle inte förstå det ändå.

\"Ja Stina är på väg, hon har lämnat in sina
övriga bollar på planetdagis\" säger Bruise.\"Jaha,
men var är min basebollhandske ? Här är den
svarar, Bruise\" Okej, då är det bara att vänta
på parningen.Stig och Stina börjar nu rotera runt
varandra, och ett jäklar vad det går undan !.
Det blixtrar av regnbågsfärger, nu tänker jag är
det nog klart snart tänker jag och koncentrerar
mig på Stinas sydpol. Yes ! En skimrande rött sken
kommer ut ur Stinas sydpol.

Jag sticker iväg som en
raket, och fångar upp den lilla bollbebisen med
min enorma basebollhandske. Och se, en liten
flicka blev det, nu börjar jag gråta igen.Nu har
jag två uppgifter, först måste jag se till att hon
börjar rotera åt ett håll, annars kommer inte
andningen igång, och sen är det viktigt att hon
rapar ordentligt. Ja, ibland så kräks de små bollarna,
och då behövs det ju inte.Ja, allt detta sker ju
genom nordpolen. Nu får jag verkligen hoppas
att Stina har med sig blöjor den här gången,
förra gången så hade hon inte det och hennes
bebis klämde iväg en komet igenom sydpolen,
vete tusan vart den tog vägen?Men det blev en
allvarlig reprimand ifrån universums styrelse!

Jo, här kommer Stina, med blöja, hennes ögon
tindrar av kärlek (ekvatorn det alltså), och själva
huden är som vår jordskorpa. Och en jordbävning
inget annat än en finne som kläms. He, he , så
mycket som dessa astronomer m.m har missuppfattat.

Ja , men då slutar min lilla rapport här.
Ni har allting snappat och klart, nord o sydpol,
ekvator förstår ni nu och pratar gör de bara genom
telepati.Okej, jag säger hej, till mina vänner, och
sticker hem till sängen och avtransformerar mig själv
- stackars säng.