Hon vet att hennes ögon
formerar nebulosor i mig

fläker upp min natthimmel
med supernovor

hon vet att jag bara
kan andas med nöd och näppe
utan att hon ens tar i mig

och hon vet också
att jag åtrår hennes
blixtrande förnuft

lika mycket
som jag vill fläta fingrar
med hennes

men hon säger
'jag är rädd om dig'
vill inte brassa på som jag brukar

det är försent
jag är redan
brand och aska

det behövs ingen
tändvätska
hennes ansikte är fotogent nog
för att kasta
norrsken mot alla 

mina vinternätters himmel