Jag ser hur havrevipporna vajar i den ljumma vinden.
De välkomnar mig och vinkar glatt.
Jag hör suset från hasselhäcken, björken och den gamla linden.
Jag känner din hand som stryker mig lätt över kinden.

Jag sluter mina ögon och mitt inre får ro.
Här lever jag och jag känner mig trygg.
Jag ser hur stockrosor letar sig upp mot ett gammalt getingbo.
Jag hör gruset som knastar under min sko.

Den smala bäcken låter sitt svala vatten flöda fritt.
Bort mot det djupa, dit jag inte får gå.
Du plockar blommor, tulpaner & rosor får ytterligare ett snitt.
Du säger; Kom och dofta! Blomsterhavet är ditt!

Ljusen fladdrar magiskt när jag kryper upp i sängen.
Spökhistorier hörs och spänning vibrerar i rummet.
Någon berättar versen och vi ylar som vargar i refrängen.
Utanför har mörkret sänkt sig över ängen.

Borta i hörnet ser jag hur människorna vinkar och tar farväl.
Mina trötta armar och händer vinkar så gott de kan.
I dessa minnen finns inga bråk, hårda ord eller gräl.
Bara glada stunder som för evigt fyller min själ.

Åren har gått och saker har gått sin gilla gång.
Getingboet är borta, stockrosorna likaså.
I fjärran hörs koltrasten sjunga sin vackra sång.
Glada minnen är bra att ha när vardagen känns för trång.