vad är orden
annat än bokstäverna

i mellanrummen


årens klokhet

inse att man inte
är riktigt klok


varför försvann du
när vi flyttade ihop

förstår ingenting


dag formar årens
mönster av tiden i
liv utan like


tröttnat på
barnuppfostran

fostrar mig själv


i ditt gömda hav
väntar sen länge en ö

av klara speglar


låt vårens knoppar
sommarens hav och hösten

färga din vinter


ropar i regnet
på Götgatan mitt namn

en ny skrivarvän


hon klär ut sig
till hippiemaskerad
hos väninnorna

fixar krull i håret och
naglar målar hon röda


gränsen mellan ord
tar stryk när makt och vilja
ersätter kärlek


dansar kring stången
i lösnäsa och peruk

rappande groda


genom poesins
lögner uppenbaras

många sanningar


sinnlig symfoni
i tystnadens skugga

där du och jag är


droppar trummar
på balkongens räcke

regnhimlen susar


står i vägen
för mig själv snubblar över
mina egna ben


ber om ett liv
där jag inte själv
krånglar till allting


vargvackra ögon
ur djuphavets korall

fångar min blick


baksidan av
varningstriangeln liknar
en fallen ängel


som fågelvingens
kontur är hennes röda
läppars linjer


cykeln susar
genom midsommarblomster

smeker min vad


efter kloster
livets smala passager
möts vi i tornet


inget regn i afton
utan tårar av saknad
föll när vi åkte


kärlek och vänskap
är enkla fenomen

om man finner dem


tiden år lagom
fort eller långsamt

annat var det förr


vandrar vid vattnet
efter sången och dansen

min dotter och jag


livet erbjuder
när man inte förstår och

vice versa


stiger och stegras
uppför husets höga vägg

trastens aftonsång


bland björkar i blom
kastanjens vita klasar
av pyramider


stillheten före
och tystnaden efter

är det jag söker


vi ses och du ler
säger att allting är bra

vilket oroar

för jag känner din förlust
och sorg i tidlösheten


gapande tomhet

bara två gröna skalkar
i brödburken


vill möta dig där
den inre rymdens sköna
stjärnor brinner


hon lärde sig
efter många om och men

att andas ut