Han kom alltid sent
med bara avslutande
ord kvar att säga
deltog han så där
som bluffmakare gör
förbindligt, fejkat engagerade

'Jo se goa pastorn
det är så att jag behöver
lite mat
har inte ätit nu
på flera dar'

Han sa inget
om brist på vätska
sån hade han inte
lidit mycket av
kunde man läsa
i kindpustarna

Barmhärtig som jag är
tog jag honom med
till nattöppet snabbköp
i tunnelhall

Under mörkande blickar
åsåg han hur kassen fylldes
betalades och sattes i hans hand
lika brydd som den rabbin
som på sabbaten gjort 'hole in one'
men ingenting till nån kan säga
om sitt sabbatsbrott

En vecka senare
samma visa igen
men denna gång
behövdes pengar
till en tågbiljett
för nästa morgon
Precis Klockan Kvart i Sju
väntade ett jobb
i Uppsala, han måste dit
och kvällen den var redan sen
sista tåget om trekvart


'Pastorn, det är brått!
Missar jag det
är det kört
Min sista chans, förstår Ni det
så ge mig pengar till biljett'


Troskyldigt vädjar han
och vet att denna gång
slipper han kassen
och mat som ingen betalar
en liter brännvin för;
man får inte mycket
likvida medel för en limpa,
mellanmjölk och Kavlitub

Då pekar jag på bilen min,
visar; hopp in, jag tar dig dit!
En timma senare sitter han
trots inledande protester,
tryggt på Uppsala Central
i väntan på en bättre morgondag,
och sent kom jag i egen säng.

Så ful var min barmhärtighet
att jag följde orden som han sa
men knappast deras mening
och en brandvaktsnatt i Uppsala
utan tröstens droppar
och ingen biljett hem
var mer än själva lögnen tålde

Till mig kom han aldrig igen
men det har hänt
att jag känt hans förbannelser
som ett skav i skon
eller en finne i nacken.