Om det vackraste en man kan få se.." />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om det vackraste en man kan få se..


Stigningsvinkel



I början när vi möts
sitter vi mitt emot
jämnställt, lika goda
mäter krafter
blottar oss inte
släpper varken gard
eller blickar för långt
ur sikte

sen sitter vi bredvid
på sne
halvöppna för
distans men slutna
mot parkens hundar
äter jordgubbar
direkt ur kartong
läppglansen bärfruktigt
lustkamoflage

men nu
är du hudnära
med min arm
om din bankande
hals och pulsåder
och äntligen
är du så nära mig
att vinkeln blivit
vid och strupen blottad

du ser upp
och dina ögon ber
kom inte ner
lyft mig hellre upp
jag behöver en pilot
på den här resan
som har lika många
lyckade starter
som landningar

med min mun
vid din örsnibb
viskar jag
färdplanen

spänn fast
sitt kvar





Fri vers av Björn Donobauer
Läst 314 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-07-03 18:49



Bookmark and Share


  Albert
och den här är inte illa
du använder ett enkelt språk i den här

det är ju inte varje dag, precis
hihi

och känslorna kommer fram
åtminstone till mig
2007-07-04

  Agnes
Nog för att texten lockar till leende, men ingressen är också lustmättad.

Mer vågar jag inte skriva...
2007-07-03

    Lillemor
ÅH! En sådant underbart poem!
Tänk att bli sedd av en sådan man..
ge sig hän o våga överlämna sig..
Orden lotsar varligt fram den
nya (stigande) känslan mellan
två okända som blevo kända
för varandra.
(De två sista orden är redan sagda,
överflödiga?)
2007-07-03
  > Nästa text
< Föregående

Björn Donobauer
Björn Donobauer