Räta på ryggen, titta inte tillbaka,
se till att du håller alla dina blickar raka.
Hon önskade att livet inte skulle ta slut,
men det är inte lätt när allt hopp för länge sedan runnit ut.
Utan hopp, och utan vilja,
hon gör sig själv riktigt illa.
Utåt som starkast hon visar att hon är,
men ingen vet att hon i hemlighet sina handleder skär.
Ensam mot världen hon är,
även emot dem hon innest inne håller kär.
Blodet kunde aldrig sluta rinna,
men hon aldrig rätt väg kunde finna.
Vägen tog slut, hon gick vilse,
och hennes hjärta var skört som silke.
Hon försökte tejpa runt det, hårt, hårt,
hon hoppades att det skulle hålla när livet var svårt.
Men det brast, allting försvann.
Ta farväl var något hon aldrig hann.
När hon var borta var saknaden stor,
allt de kunde göra var att konstatera att hon hamnade i mörkrets klor.