En mörk nyans av sorg stänkte upp i mitt ansikte och jag insåg snabbt att min insida blivit alldeles för berörd. (Och ärligt, jag var på väg att fråga dig efter ett rakblad för jag kunde inte hantera situtionen) Jag lät alla felen reflekteras i dina ögon och din famn tog emot mina tårar. Igen. När min dimma klarnat och mitt huvud tycktes helare kändes det lite bättre, fast jag tror allt är förändrat nu även fast du fortfarande ger mig kärlek. Jag har blivit så mycket mindre för dig och jag vill inget annat än att växa. Det är bara det att jag inte vet vilken sorts underverksmagi världen ska försöka använda på mig den här gången. Hjälp mig på något sätt för jag vill inte gråta inför dig en fjärde gång.

Du har skadat mig mer än vad någon nånsin gjort, tro det eller ej. Den värsta smärta som finns är att bli skadad av någon man älskar så djupt.

Du tänkte kasta bort mig men du ångrade dig. Vet du hur det känns nu?

(Snälla, älska mig till döds)