jag orkar inte vara ingenting
jag orkar inte sitta där och önska att jag hade något att säga
och känna att det krävs en allt bättre ordkombination för varje sekund jag håller tyst

jag orkar inte sitta där och vara rädd
för att verka patetisk, dum och konstig

jag orkar inte sitta där och frukta att någon ska tilltala mig
för då kan den vara där igen, rödfärgen i ansiktet, trots att vi avtalat att den ska hålla sig borta.

jag orkar inte tänka på hur misslyckad jag är,
när allt jag vill är att pladdra sådär som ni beklagar er över att ni gör
och le sådär avspänt

jag orkar inte vara ingenting
jag orkar inte bli besviken
känna mig som femte hjulet under en vagn som ändå fastnat i leran.