Mina känslor var instängda,

Kvävda och glömda.

Jag litade på dig, jag  litade på

Att du skulle hålla mina plågor

I den ask jag gav dig!

Du öppnade locket och spridde

Allt jag hade över golvet.

jag litade på dig, jag litade på

att du skulle vara varsam

med det som var skört!

Du granskar mina plågsamma minnen

I ljuset. Det här måste redas ut!

Jag trodde på dig, jag trodde på

Att du förstod när du sa att du förstod!

det här svider, som salt i såren, du river

Mina tankar i bitar och ler åt de små

Bitarna som förs med av vinden.

Men du glömmer att se vad jag vill.