Det hänger en fuga
från lindens blom
i trottoarens skuggor
fångas temat om igen

du trampar oroligt
i tredje takten
väntar den smekning
som alltid bisseras

när satsen väl kommit dit
och stråkarnas insats
följer på vindljudens uttåg
lyfter du hakan mot mig

och fugan fångar
stjärnstoft och låter
den rissla på din mun
som sand på
en signerad depesch

din kyss sa mera
än musiken förmår
och fugan fortsätter
långt efter sista reprisen

på vår egen konsert