Jag blir aldrig dödstrött klockan 02:38 bara om jag mod all förmodan har gått på händer precis under botten på Döda havet. Fast det blev dödstyst runt omkring spegelkyssarnas beslutsamhet när någon busig gjorde ränderna till rutor och rutorna till prickar och sedan sov bort saken på sne och på skoj. Safirerna dog ut i tystnaden som slog världen med häpnad innan de ropat ut att de prompt skulle omkomma i en dödsolycka istället. Och dödsorsaken var rätt oförklarlig när vingarna kapades och landade på ängelns fötter. Sen är det ju så att solen delar ut dödstraff med dem som klättrar i träd och har knästrumpor till de döende som inte kallar på deras trogne hund som egentligen är ett enda stort dödsoffer. Livet är en väntan på döden som färgar av sig med missförstånd och dödsångest.

Du gillar inte när jag pratar om döden inför dig, förlåt men jag gillar inte när du säger vissa saker heller.