Tvära kast
mellan hopp och förtvivlan.
En längtan och passion som suger märgen ur dina ben.
Avlöst av ändlöst intensiv smärta i varje nervcell och en skräck lika dödligt fasansfull
som vid ett hissnande fall utan slut.
Ena stunden
den klarast lysande stjärnan på himlen.
Ett ljus som prisas och stiger högt över horisonten.
Nästa en ängel med brutna vingar
som krälar i bottenlös dy,
sjunker och drunknar nedkletad och smutsig i sugande kvicksand.
Tvivlet gnager och holkar ur din söndertrasade själ
likt vatten som droppar på en sten.
Avståndet mellan hopp och tvivel
närs av tiden och en ordlös kommunikation.
Förkortas av logiken
och förlängs av känslan.
Hoppet släcks av ett förfluget ord
medan tvivlet viker i en varm famn.
Men värst är den isande tystnaden och tiden som dödar allt och lämnar dig fastlåst i tid och rum.
O vackra mask
utåt högt prisad och stark
som huggen i sten.
Inuti ekande tom och urholkad av tvivlet
och tystnaden
lämnad mörk, död och stum
svävande för evigt i det ödsligt mörka universum.