Vi fick konstiga telefonsamtal från Cecil. Vi låg bräckliga som glas i vidsynta kläder för kortlivad berömmelse, i nittiotalets mitt med ansikten av järn, halshuggna av giljotiner. I en provfilmning som slutade i katastrof. Den slutade i din paranoias födelse.

När du möter en person med ockult förmåga som en av slumpen utvald besökare med frodig puls för drömmars dunkla symbolik kan du inte ångra dig. Du sitter som en råtta i fällan.

Tolerant framför en skiljemur av liberala och moderna tankar ät du tuppkam och grillad delfin vid ett bord dukat för två, gästen vägrade att komma. Minns mig som en furie som såg din nakna kropp hungra som ett benrangel under tusen watt, under fängelsets morgonljus med ett lismande leende och en hårig torso. Med tillträde förbjudet till ett näste av synd, med ett gräsligt språk jag inte förstod som viskade till mig hela nätterna högt till musik jag hatade tills mitt maginnehåll reste sig.

Jag hyrde en privatdetektiv som rapporterade om dina förehavanden. Du låg slängd på en tipp och umgicks med de döda som hade kallat sig poeter medan de levde. Vissa av dina idoler hälsade dig ödmjukt välkommen, andra tog ingen som helst notis om dig. Dina erogena zoner var bortskurna. Du levde som en zombie i njutbar köld. Och jag väckte dig, jag ångrade mig. Jag gav dig en varning du inte förstod.

Du såg framför dig en outhärdlig tillvaro där du spelade piano men var tondöv och publiken ville ha mer och mer. Du hade ingen makt över dina känslor. När du gick ut på scenen slängde du din mask och möttes av en dreglande hord som slet den i stycken. Du satt vid sidan av detta spektakel, redan glömd.

På begravningen reser sig ridån stilla. En släkt utan barn sörjer med väsande ljud. Asexuella lögnare, trotjänare av bidad tid. Journalistiska syften, svärta formad till elak tortyr.

Jag kommer till ditt nya hem. Jag är för nervös för att spela teater. Och med tårar i min hemsökta röst upprepar sig dagen för mig.

Dina ögon dansar till rytmen av ett narkotiskt vårregn som vandrar i mitt trapphus och kastar sten. I en observation av allt som har hänt oss, i den ruttna skörd jag är förtjänt av minns jag det regnet den dag du kom tillbaka, minns jag vår födelse och hur de delade på oss.

Jag ligger med någon med tovigt hår och galen blick. Hon hör mig tydligt genom nätter av djup sömn. I mitt kylskåp finns välkomstdrinken, i mitt diskställ finns glaskupan du gömde dig under. När den försvunna kvinnan bokade plats och krävde min mandom.

Med en biljardkö i handen, i en dräkt med färger som tropiska fiskar simmade du runt under diagnosens svarta hav. Och de andra i kollektivet delades långsamt upp, blev fler som mögel. De hade en oförlåtlig orgie i sex och våld, berusade bar de hand på varandra inför den vindögde prinsen, preussiskt blank inför ampuller med bläck.

Då och då mindes de dig, fastkedjad och avklädd. På grönbete fast du inte längre fanns. Under tapeterna, ute på bakgården. Inne på britsen, lutad mot trädet. Kluven i tu stod du i regnet. Skorna i en lerpöl, fracken blöt och kall.