Du spiller söndersmulade
kyssar i pannan på
mig för du märker att
jag står på gränsen.

Och du kommer och
strör revirströssel på
mina axlar när någon annan
tar hand om mig.

Jag läser bitterhetens
saga för mig själv men du
fångar mig för lätt
med ditt charmpulver och
din existens och jag har
inte kapacitet nog att
skaka mig loss ur
ditt grepp.

Du är magisk.

För när du inte är här så
vill jag inte svänga
i kurvorna, vill hellre
köra in i helvetesmuren
och blöda ut de tomma skratten.

Vi har båda slöa saxar
i magen just nu men det
är bara när jag är med
dig som jag kan känna soligt
gräs, mjuka trappor och rosa
vägstreck under hälarna.

Du är magisk.