Ditt vackra hår de mjuka lockarna
får mig att minnas min barndom
bara de vackraste minnena av ärlig trofasthet

När ett leende sprider sig i ditt tärda ansikte
kan jag inte låta bli jag heller
som en sprudlande fontän bubblar glädjen inom mig

Jag känner trygghet hos dig
det känns som om du kan rädda mig från allt
din ödmjukhet omsluter mig

Smärtan jag känner för dig är obeskrivlig
jag ser hur du plågas och hur allting blir värre
nu vill jag att du stannar men ibland känns det annorlunda
för din skull

Alltid är du glad och leende
förstående och intresserad
för mig har du alltid varit en glädjespridare


Nu är jag rädd för slutet
Rädd för att den där självklarheten plötsligt ska lösas upp