Jag ska fortfarande dö.
Det vet jag.
Jag har vetat hela tiden, bara att jag fått ljuga lite på vägen hit.
"Nej, jag ska inte dö. Jag ska stanna med dig, du & jag"
"Jag ska försöka, för din skull"


Vaddå försöka?
Jag har inget kvar att försöka.
Jag har försökt, som jag lovade.
Allt jag säger blir bara ihåliga ord.
Det ligger liksom ingen sanning i dem.
Men att jag älskar dem.
Änglarna.
Det är inte bara ord, det bildas till meningar.
Meningar som sanningen kryper till.
Jag sviker kanske Tvilling och Leila.
Maby Linnéa, Emma och Johanna.

Jag ska sluta andas.
Nu ska jag inte ta mer skit och skaffa mig nånstans att bo,
på egen hand.