en tanke slog mig
jag har alltid trott att dom närmaste känt mig
vetat hur jag fungerar
men hur ska dom kunna veta hur jag är
när jag inte ens känner mig själv?
och hur ska jag kunna lära känna mig själv?
när ska jag börja ta tag i mig själv?

och även fast jag vet hur fel det är
och hur jävla sjukt det låter
hur kan jag något så bokstavligen älska smärta
så mycket som jag gör?
känna glöden av ciggen bränna mig på kroppen
att dra ett nytt fint rakblad över armen
och känna blodet rinna
bara känna att jag smutsar ner mig själv
gör illa mig själv
inte någon annan


hur kan jag älska det något så fruktansvärt
när jag så väl vet att det har
förstört mitt liv totalt
jag kommer aldrig att förstå
men jag står här idag
och jag har ingenting men jag har allting
och jag begär aldrig något av något eller någon
för jag förstår inte
vem jag är
en tanke slog mig

vem är jag?
vad ska jag förvänta mig utav mig själv?
och jag hatar tanken på att jag
älskar smärta från mig själv
till mig själv
jag hatar att det är så frestande
för allt jag vill är att vara
vara någon
som jag förstår mig på