ni kan kalla henne vad ni vill
jag kallar henne okontrollbar

en sån som aldrig går att tämjas
oavsett hon vill
eller inte

hennes vän säger
"om inte jag hade känt dig,
skulle jag tro att du bara lever livet"

så hon blundar
och det gnager
och det bränner
för hon vill inte vara den
hon vill inte vara HON

absolut absolut
verkligen
dom säger
"vill du ha ett liv,
så visa att du vill"

det gnager
och hon blundar
men hon ser
ändå
hon vill inte vara den som dom säger att hon är
hon vill inte vara en sån som alltid gör det som inte är rätt
och hon vill inte, vill inte, vill inte att dom ska lita på henne

för rädslan blir för stor
för tung att bäras

men hon vill, vill, vill
att dom ska lita på henne

dom säger
"vi litar på dig,
men vet aldrig när du ska dra,
det kan vara,
imorgon,
ikväll,
efter det här samtalet,
så nu lovar vi heder,
att du stannar hos oss"

hon lovar på heder
att stanna hos dom
som är vuxna
hos vuxna hon inte litar på
men som litar på henne

nästa dag får hon fara till en plats
och hon fastnar på en sak
att
jag
har
lovat
men orden stannar inte
för hon bryter ett löfte

men hon ser inte ändå
fast hon bröt ett löfte
för det säger dom
hon ser inte det
för hon stack aldrig även fast hon ville


och efter det
sitter hon fast
för att hon som är jag
som är den
jag är DEN, jag är HON
och jag vill inte,
jag vill inte
jag vill inte vara nån av dom
ingenting, jag vill vara ingen