Jag ville aldrig förstöra något som vi hade, utan jag ville göra saker bättre.
Men vad kan jag göra nu, när allting är slut och allting är borta och dött?
Du borde ju förstå varför det skedde, varför jag berättade allt för dig.
Gillar dig, otroligt mycket..
Det är saker som är ivägen kära du, det är saker som hindrar mig.
Saker som får mig att inte hålla dig i handen och stå rakryggad och stolt.
Mycket tankar inom mig som tar kraft och energi, men det är ingen ursäkt.
Du ska vara älskad för den du är, och jag vill också vara älskad av dig.
Saker som du skrivit, då jag bara önskat att du satt bredvid mig just då.
Meningar som jag inte trott på, men förstog nu senare att allt var sanning.
Jag ångrar mig inte, jag kommer inte ångra mig heller.
Men du måste förstå mig, du måste..
Annars kommer det aldrig att fungera, vilket jag önskar mest av allt just nu...