Så nära horisonten
så inspänd

mellan stjärnevärld och hav
har jag aldrig
sett himmelen förut

 en morgon flyter
det akvamarina havet
ihop med den azurblå skyn

en annan
flyter viken
som smält silver
mot svart degels bräm

någon gång möter
blyertsgrått vatten
den pärlgrå
jämnmolniga dagern

sen stormar
hela havet
molntornen hovrar
hotar falla
havet suger
allt ljus

slagregn faller
prasslande i viken
regnbåge
välver sig
i motsolen

Aldrig förr
har jag sett
himmelen
så hög
så låg

så nära

det kommer mig
markbundne
att märka
min vinglösa
existens