Stockholmsnatt
efter fallet
höstregn

Prästgatan är kall
som minnena
av oss är varma

Jag går förbi
  här ofta
Förbannar mig
  själv

Med åren
  insiktsfullare
vad vi hade
  nog sannare

mitt svek
  av dig
gör mig
   ondare

du var lycka
jag slängde
iväg mitt liv
för ögonblick
   extas

Sex år senare
mitt sinne
minns dig

ett misstag
plågar mig
fortplantade sig

nu bara minnen
vandrar under
bakgatans fönster

tårdroppar
papper
smärta