de ödesdigra orden smälter i min lilla hand

som den glömda vaniljglassen i kvällssolen

små bäckar rinner mellan gråtande fingrar

ner över handledens smyckande armband

ser du hur flödet av en smält kärleksförklaring

stelnar i koftan som är där för att skydda

för den inre kyla som komma skall

en skimrande sköld skyddar från dina magiska ord

små glänsande pärlor dansar på ögonfransarna

en för varje tänkt tanke

varje känsla en människa någonsin kan ha

inför den blottande skrift som skälver på min tunga

min dröm om att älskas har uppfyllts

men de vackraste drömmar spricker som skört glas

när stråkens strängar slits av falska toner

skärvorna lämnas på havets mörka botten

för att stilla förblöda

orden är för evigt tatuerade bakom mina gröna ögon

lögnen

 kärleken