hon bodde i mina andetag den natten det är så lätt att säga så tolka tystnaden mellan mina försök att fylla lungorna med luft istället. han brukar gå förbi samma fönster en två fyra sju gånger och jag vet alltid för jag känner hans närhet, förundrad över hur två skuggor kan flyta tillsammans med sån elegans, varför kunde aldrig vi? jag dricker te ur muggar lika stora som mina drömmar vandrar längs ensamma gator förundrad över hur trasig en själ kan bli, det är så lätt att säga så, tolka tystnaden. du ber mig att träffa dig en sista gång du fann fotografiet igår visst gjorde du det, du saknar mina fingrar mina ord mitt allt tillsammans med ditt allt så du ber mig återvända en sista gång och jag frågar men du svarar aldrig jag svarar på frågor du aldrig ställde undrar hur ensam en människa kan bli hur trasig en själ kan bli

och du sa så
hon bodde i mina andetag den natten, det är så lätt att säga så tolka tystnaden mellan mina försökt att fylla lungorna med luft istället.