Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sonata



det var i den djupaste ryggens böjning 

en morgon när solen var tyst


vi plockade grenar ur gruset

som alltid vi gjort förut




mina tårar vätte mot söder

min tanke svarade viskande ömt



du stängde porten och log



så länge hade vi letat

sökt efter bortglömda spår


aningslösa och unga

på jorden blev ännu en vår




vi satte oss ner i varandra

lät vinden ta stryk i extas


mojnade vilsamma sånger 


dog 

och uppstod igen



Liv

du är större än jag


viskade du efteråt



sen plockades grenar ur gruset

ur gruset kom också jag


Fri vers av Hannadraken
Läst 262 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-05-15 20:56



Bookmark and Share

    ej medlem längre
det är enormt. du gör mig på djupet och högst över himlen. tack!
2009-05-18

  korpfjäder
tycker om att läsa att gruset är en grund lika väl som himlen.
2009-05-16

  Rosmarin
en fin rytm i den här

känns som ett musikstycke som flödar fram, så titeln passar bra
2009-05-16
  > Nästa text
< Föregående

Hannadraken
Hannadraken