jag är döv inför trädens dova sus

mina ögon som rymdens svarta hål

slukar alla livets namn

åh.. Cassiopeja...

inför dig jag faller på mina bara knän

väver en dräkt av hjärtats tårar

här, helt blottad i nattens barm

jag vilar på Corvus vingar

sluter sig tätt om min knottriga hud

så kom, du heliga Andromeda...

ta mig i din brännheta famn

låt mig flyta medströms i din innersta flod

älskade, för mig till din Hercules,

min man av alla vackra män

styrkan på vår arma jord..

o när timmens sista slag slår för mig

tänd natten för mig, Lyra!

av dig jag vill åter födas...