I ett hav av det som var
rullar glömskans vågor förbi
och i det som i gryningen finns kvar
ser jag mig själv mitt i

Som en del av ett vrak
flöt jag tilltufsad i land
ett drömmarnas schabrak
kapsejsad på en sandstrand

Av det som var ödets lott
finns inget kvar idag
av dammet byggde jag ett sandslott
och blev nöjd med att vara bara jag