I somras gick en vän bort efter en tragisk olycka. Jag har inte tidigare kunnat ge ord i den känslan, och jag vet inte ens om jag i detta försök närmar mig kärnan av sorg.

Till minne av B

När någon nått till livets gräns
då bleknar segrarna som vanns.
Vi minns det omärkbara lilla;
de ord och vanor som var hans.

Vi greppar efter fästen,
benämner allt som då och nu;
Och allt som oss nu händer
har bäring i det som var DU.

Fri vers av Erik L
Läst 757 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2007-09-17 00:38

Skriv ut
Spara som PDF

Bibbi Skön alltigenom. Applåd! 2008-07-16

Brell Sorgen efter en vän är tung att bära men din dikt var jättefin. Känner igen. 2007-11-02

SusanneStrömstedt En vacker kärleksförklaring till din vän 2007-10-27

Helena Vackert skrivet om det sorgliga. 2007-10-21

Bodil Sandberg Jag får en rysning... drar längs ryggraden...och jag känner en klump i halsen...du sörjer och det finns här tillfullo i din varma dikt!!!! 2007-09-22

Kim Hm, greppar efter fästen tycks det mig som väldigt fin beskrivning på så mycket... 2007-09-22

Lillemor Intentionen lyckades! I texten framkommer även saknad, tycker jag. Finstämd eftertanke! 2007-09-22

Maria Zena Viklund mycket berörande o vackert skrivet, snyggt! 2007-09-22

eventualiteter du skriver så fint och det gör så ont. 2007-09-22

Thommy Vackert skrivet, det märks att du höll av din vän. 2007-09-19

snöö Det här var en stark dikt som kändes att läsa. Mycket fint skrivet. 2007-09-19

tjort Väldigt fint skrivet. Jag har just förlorat min farfar och känner igen känslan, den finns ju så nära. sköt om dig! 2007-09-19

Elisabeth Tack för orden, de berörde. Jag anar det stora i de här få raderna. Fint personligt uttryckt! 2007-09-19

Lindizz Berörs av din text, det är svårt att sätta ord på sorg, du har lyckas fint...sänder en kram* 2007-09-18

ingvar \"Vi minns det omärkbara lilla; de ord och vanor som var hans\". Så är det. Just \"det omärkbara\" minns man, det som aldrig någonsin någon annan kan ta efter. Han var han och itotalt unik. En dikt, som talar för sig själv. Ingvar 2007-09-18

-Ulla Tilemo- Din finstämda beskrivning säger så mycket. Jag som sörjer både min man och min mamma, känner så väl igen både ord och tankar. Tack för att du satte så fina ord på detta svåra livspartitur! Applåd, bokmärkt! 2007-09-17

Björn Karlsson Här fångar du verkligen verkligheten finstämd lyrik som bär livet i sina rader jag uppskattar den här mycket 2007-09-17

Carlita kärnan av sorg är svår att nå, man kan gräva sig dit i flera år, men kanske man aldrig når eftersom det är svårgreppbart när man ofta befinner sig i kärnan själv. du gör det bra här, på vers dessutom. fint erik, naket avskalat, fint. 2007-09-17

eva m h Hittar inte orden för vad jag vill säga men: Fint skrivet om ett bekant skede i sorgeprocessen. Ett behov av att göra det hela begripligt och samtidigt återkalla personen betydelse i ens liv!! 2007-09-17

Patrick K Jag förstår vad du menar med att sätta ord på känslorna. När man sitter inne för mycket känslor går det nästan inte att skriva, men du lyckas bra i dina rader och jag känner sorgen du bär på. Bra skrivet 2007-09-17