Nedkastad i dyngan av de skrattande hungriga svarta

blev jag räddas av hoppets gudinna

som i lågornas klara sken sträckte ut sin hand

och hjälpte mig upp på fötterna igen.

Värm dig vid elden sa hon

och där vid hennes sida ska jag nu stolt stå

och inte må dåligt mer över

att det är hennes hand jag vill hålla.

Hoppets hand har nu mitt hjärta övertygat

att månen är på väg upp

och att den svarta dyngan är jorden

som jag ska odla rosor i.