Döden bjuder upp till makaber dans
i en lika ljuvlig som galen livets vals

Lyckan vi jagar genom korta dagar
stiger som rökiga skyar över vattnet

och möter en tveksam dager
som aldrig blir helt ljus

Glädjen stannar aldrig på riktigt hos någon
och lätt är att vecka tungsinnets sjal om min hals

ordna den efter konstens alla regler
lager på lager

Jag upplever bara illusionen om frihet
då själen badar i rus bortom all sans

jag hör ångesten i skrattet om natten
när rädslan är stor och undergångstankar
tycks besannas av naturens lagar

Kärleken förblir som i en dålig schlager
ordfraser med röda hjärtan på

en dröm om trygga,  säkra var dagar
och att aldrig bli sviken i tvåsamhet

I mediebrusets flimrande sken
och flashiga produktion där mycket är trams

reduceras människor till bara kropp
stycken av kött med platta, tränade magar

ansiktsmasker utan ålder och egentlig
identitet

en luktlös fiktion av framgång i en tillvaro
grinande kranier som om tiden inte fanns

människor som onaniobjekt för stora och små
en armé ideala ytor av armar och ben

där losern sällan är fager men desto oftare fet

Trendnissar sjunger unisont om möjligheter och position
om lyckan av att ha och vara och se om sitt hus

de går på som om vi levde i evighet
ögonblickets statister, alla med plats på scen

Galna clowner är vi allihopa som ingenting vet!

Vill jag också vara med en optimist då
utan gnäll mera säll tro på fred javisst så

för att slippa risk att framstå
som förbannat trist och tungsint och grå

vandrar jag vidare med mina håriga ben