Tomhetens klor naglar sig fast
Ännu en gång..

Hopplösheten rinner i mina vener och artärer..
Ovissheten styrs av annat än mig själv..

Maktlösheten att inte styra..
Kontrollen rinner ur mina händer..

Ödet får nu göra sitt..
Eller är det slumpen?

Vill fånga mitt nu..
Göra något som inte är du..

På livets stig är det så mycket rötter..
Jag bara snubblar..
Ständigt..Hela tiden..
Alltid ska jag göra det..

Skrapar mina knän blodiga..
Blöder genom trasigt tyg..

Försvinner inte i tvätten..
Tovor av barr..
Jord under mina naglar..

Grus i skorna..
Men jag går vidare..

Ser mig om..
Ingen ser mig ligga där..

Vet inte om det är bra eller dåligt.
Jag borde ropa på hjälp...
Men är tyst...