upp på fötterna igen då och..

skadeglad för något jag inte minns och med fyra nyligen pålagda kilon
skuggades jag av träden
när promenaden halkade vidare
på rötter och annat
som klent folk kallade hinder

nöp lite bark i ett hävstångsgrepp
med en bräcklig nagel som kniv

smakade
slängde

sparkade tallen som tack
för hela skiten

då rasade även den

eller var det själva jorden som blivit för spröd?

eller är det helt enkelt så
att jag

trots allt
blivit
stark?