Så växte han samman med marken
Slog nervbanor blodådror
Senor ned genom jorden

Till ett olösligt förbund
Tungt vilande mot klipporna
Trogen sin enda jord

Fienden sökte bryta banden
Fränder förstod ej alltid
Fastheten i hans förbund

Blodstänkta ansikten
Bittert grinande
Bad han inte om nåd

Han blundade bara
Höll sin värld -
Händerna blev som stenar