En gång mötte jag en man
-lika trött som jag på att förklara
En som förstod min komplicerade värld
där vi bara kunde vara –

I timmar satt vi och diskuterade
med eldar som brann i varsin själ
Om livets konstiga vägar
och vi förstod varandra så väl

Vi delade samma känslor
för allt som vackert var
Berättade om smärtan
och ärr som jämt finns kvar

En tvillingsjäl jag mötte
som gav ljus i fruset sinne
Nu är han åter borta
men finns jämt i mitt minne –

Vi hade samma djupa själ
och den delade vi för ett tag
Sen valde vi att gå
-för han var lika rädd som jag…