I

Du bara
hovade in du
din vana trogen

varifrån var aldrig
intressant

ge var inte din mentalitet
bara ta men inte som i 
att ta emot

kärleken du påstått dig känna
märkets inte av
egenkärlek var det enda
du gav

att se blev aldrig din vana
bara att titta
men inte bakom bara på
och du verkade aldrig förstå
att samordning gör ett av två

lyssna var inte din melodi
bara höra men du hörde inte mig
bara din musik, din TV och dig
de andra ljuden gled liksom bara förbi

II

Jag lät dig
gav dej
och trodde på dej

jag stod kvar
väntade på svar
trodde det skulle bli bra
en vacker dag

otroligt korkat
dumt och destruktivt
lät jag detta pågå
i åratal av mitt liv

det är på sin plats
att fråga med kraft
vem av oss två
ska jag vara mest arg på...

07.10.26