|
|
svartvita bilder
Ansiktet du: Skuggan
Skuggor bygger
anleten
fåror förtjänade
genom tid och rum
speglar, spår av inlandsis
porer som ventiler
mellan människan
och det andra.
Ljuset avslöjar
men…
Skuggor faller
bortom slump
summerar drag
till dig.
Mjukdelar bär blåmärken
krökta hår som aldrig blir
en jämn summa igen
delar som aldrig slutar ömma
kratrar från stjärnfall
i invärtes solsystem.
En profil i förmörkelse…
Skuggor gömmer
åtta tiondelar, ebenholts
bråten under ytan.
Jag skördar synfältet
kommer ihåg
men vad känner jag
av dig.
Din ansiktsträdgård
inveckar långa historier
säljer uttryck
mot din vilja
och trötta ögon ber om nåd.
Jag känner inte dig
Jag kastar skuggor
omkring mig
men känner jag egentligen någon
överhuvudtaget.
Fri vers
av
Död Mans Hand
Läst 408 gånger
och
applåderad av 6 personer
Publicerad 2007-10-27 01:46
|
|
|
Agnes B* Lörinczi
kratrar från stjärnfall
i invärtes solsystem.
En profil i förmörkelse…
Storslagen beskrivnin...och hela dikten går i svart vitt, som utlåvat, men ngt omärkt smyger du in lite färger: \"blåmärken\" och \"ansiktsträdgård\", men ändå inte...precis på samma sätt som man kan få för sig att du känner personen i texten, men ändå inte....
Både i helheten och för var liten detalj av bilden du blottar eller skugglägger så väcks det tankar om liv, om skuggtillvarå om närhetens avstånd, kärlekens blindhet, ljusets trubbiga blad och skarpa mörkerseenden. Snillrikt ordat. Du bemästrar en stil av att gömma genom att visa och hålla tyst bland rader av bekännelser. Nöjd applåderar jag i den falska förhoppningen om att nu fattar jag precis hur oklart det är. Du gillar att snudda vid men inte fånga, ehh och jag famlar i mörkret, fångar inget...försöker le men är nog rätt stel (snacka om ebenholts, gör sig bäst som altartavla och inte min fejs).
Gillar denna text, juste att den får igång knaggiga tankekugghjul.
2007-10-29
|
|
|
|
höstblomma
..det finns så mycket i den här dikten, orden
kratrar från stjärnfall
i invärtes solsystem
..fångar smärta, men också hopp tycker jag
2007-10-27
|
|
|
|
Anna Frölander
en dubbelhet, ett nu och ett då, som inte kommer undan varandra, fåror, blåmärken som påminner.. saker man gjort, saker man är.. Dikten känns väldigt mörk och grubblande och samtidigt smeksamt lugn, lugnet innan fallet, lugnet innan man ger sig, slår näven i, ger fan i det här nu.. Snygg dubbelkänsla rakt igenom. Tycker fantastiskt mycket om titeln.
2007-10-27
|
|
|
|
Inkarasilas
Läsningar i rynkor av en kär men okänd vän, ren Terapi, och jag andas i tecknen, som du skrev och det känns som Yoga, stillsamt.
2007-10-27
|
|
|
|
Carlita
denna är dimhöljd. menat bra. med säker hand skildrar du en historia med blåmärken men ändå någon slags värme
Din ansiktsträdgård
inveckar långa historier
säljer uttryck
mot din vilja
så snyggt och övertygande
2007-10-27
|
|
|
Nästa text
Föregående
Död Mans Hand
|
Se alla