Hej, är du ute och går?
hur mår hon idag?
Hon, svarar du lite oförstående
med vetskap om att du är en han
ja ialla fall du senaste tittade efter.

jag säger; men ta det inte personligt, det är inte
genusbetingat jag frågar dig bara som människa,
som det väsen du är.

Du ler lite försynt, i din oförstående panna
rynkar sig tanken, men om jag nu endast är ett
väsen så kan du väl kalla mig människa,

goddag människa hur mår du?

låter inte särskilt varmt, lite kallt
och avståndstagande, som om jag vore vem som helst
säger du, och tillägger det är viktigt också att hålla sig till
traditionerna att fortsätta kalla varandra det man alltid
kallat varandra, det finns ju vissa gränser.

Jag vandrar vidare, ser i hamnen en båt, Felicia
undrar hur fick hon sitt namn,
för att männen kände sig ensam ute
till havs och behövde sin kvinna?

Varför delar vi upp saker i han och henne?
för att känna oss mer förtroende med tingen?
var det därför Gud blev man?
men varför kallade vi Gud för fadern och inte för modern?
för det var ju vad Gud var innan, Gudinnan....