Det är rätt knäppt att min favoritlåt kan låta så oerhört fruktansvärd bara för att den väcker mig på morgonen.
Så jag kastar mig mot min mobiltelefon, måste få av oljudet innan jag väcker hela huset, råkar nog ta i för mycket eftersom det hela slutar i att jag ramlar ur sängen.
Det är mörkt och jag ser absolut ingenting när jag smärtsamt tar mig upp från golvet och letar mig fram mot ljudet.
- AAAAAJ!
Jag råkar slå in stortån i sängfoten, grimaserar av smärta och känner mig rätt omständlig när jag dessutom har ner flertal hårspraysflaskor och deodoranter på golvet.
– Va farao, muttrar jag tyst för mig själv och får till slut tag på mobiltelefonen, ganska för sent eftersom den redan har slutat ringa.
Jag använder displayen för att lysa mig fram mot knappen på väggen och tänder taklampan, tar på mig en tröja och går in i badrummet.

Väl inne i badrummet möter jag min spegelbild med ett stort fånigt leende och en otvättad morgonfrilla, innan jag går in i duschen och låter det varma vattnet rinna på mig i över en halvtimme.
Sen undrar jag hur folk kan påstå att de bara behöver tio minuter på sig för att göra sig i ordning på morgonen.