vi tog motorbåten ut

kvällens mörker sänkte sig runt om

vågorna slog höga

runt oss

det är mäktigt

hur havet kan få oss

att längta så

friheten bor här

ögonen tårades i vinden

vi var nästan ensamma på havet

nattsvart mörker omgav oss

där vi navigerade mellan öar och skär

detta väldiga element

bär oss

i vår farkost till vårt mål

där vi vill vara

så framme

paradisön med kärleksklippan

så välkomnande

i den kalla novemberkvällen

det lilla huset

vänligt i stormnatten

tar emot oss så varmt

skönjer vår längtan

snart framför brasans sken

utsträckta nära varandra

ögonblick av livet

i nakenhetens intensitet

begäret slukar allt

innerlighet och pulsslag

vi finns i en flämtning

så nära varandra

bara höstens vindar mot fönstret

eldens sprakande

vågornas rullande mot stranden utanför

vi finns inuti livet

i gryningens ljus

tätt omslutna av varandra

vaknar sakta vi och dagen

ny