Jag låter mig förföras av statistiken
och blir med ett, ett med trafiken.
En elektronisk vinkning från mig till tjänstemännen dadryben;
min tanke är elektroniskt skickad och förflygen,
så att säga präntad i koder av ett och noll,
atomer varom jag de facto har noll koll,
men där förståelsen ligger på ett högre teoretiskt plan,
där jag är hemtam och van:
Poesin.
Elegin.
Alla dessa kräktabletter i poetisk form
som trotsar varje tanke och norm.

Jag lägger av. Och sätter på kaffet.