Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oväder i den Stora Tystnaden.

Klättrade högst upp..
På det vackraste berget..

Träd som krampaktigt höll sig fast..
I bristen på jord..

Mossan revs upp..
Under mina nakna fötter..

Svindlande utsikt över havet..
Så nära molnen..
Kände dem smeka mitt hår..

Vet inte om det var sol..
Kanske stjärnklart...
Fullmåne..

Eller regn..
Spelade ingen roll..

Jag stod ensam..
Skrek ut i tomma intet..

Lät mina tårar falla..

Likt åska och regn...
Exploderade min själ...

Tömd på allt föll jag..

Ner i mossan..
Omfamnad av den oändliga tystnaden..

Trygg av det stabila berget...




Fri vers av systra
Läst 296 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-11-06 19:17



Bookmark and Share


  Patrik Andersson
Härlig känsla att få falla och veta att det finns nåt stabilt, orubbligt som fångar upp...
2007-11-07
  > Nästa text
< Föregående

systra
systra